KORT OM JUDO

Titta på nedanstående japanska judodemonstration!

Jigoro Kano, judons grundare Att träna judo innebär framförallt att man utövar en rolig motions- och tävlingsidrott. Judo är en världs-omfattande olympisk sport med lång tradition.

Ursprunget är de stridstekniker, som de japanska samurajerna använde vid vapenlös kamp. I slutet av 1800-talet sammanställde och förfinade en man vid Jiqoro Kano (se bilden) dessa till ett system, som han kallade judo (= den mjuka vägen).

Judosporten omfattar kast- och kontrolltekniker för såväl stående som liggande kamp. Grundprinciperna är, att man skall utnyttja sin partners kraft och rörelse för att utföra en teknik. Alla oavsett kön eller ålder kan lära sig judo. Det stora utbudet av olika tekniker gör att var och en kan utveckla sin personliga stil efter sina egna individuella förutsätt-ningar.

Framgång i judo beror mindre på talang än ambition och tränings-vilja. För det övergripande målet med träningen är ömsesidigt fysiskt och psykiskt välbefinnande.

I judo finns inga slag eller sparkar. Det finns heller inga "hemliga" knep eller tricks, som man kan lära sig att behärska, utan snarare är det precis som i alla andra sammanhang kommer resultatet genom formeln "Träning, träning och åter träning".

Muskast

Det är teknik - inte muskler!

Den följsamma vägen går inte emot kraften

Hur det började

Japanska ordet ”ju-do”, betyder ”den följsamma vägen”. Sporten har sitt ursprung i den äldre japanska kamptekniken jujutsu som bland annat användes i strid av samurajerna. På 1880-talet kombinerade professor Jigoro Kano mindre våldsamma element i jujutsun med nya influenser och lade grunden för judon. Huvudprincipen för sporten är att utövaren, judokan, aldrig kämpar emot motståndarens kraft utan vänder dennes kraft mot motståndaren själv. Kano, som sedermera blev IOK-ledamot, grundade 1882 en judoakademi i Japan. I Europa spreds sporten i första hand från England. Första VM ägde rum i Tokyo 1956 och samma år bildades internationella förbundet. Damernas första VM avgjordes 1980. Svenska Judoförbundet bildades 1961, övergick åtta år senare i Svenska Budoförbundet men är sedan 1988 ett enskilt förbund.

Läget i världen

Japan har fortfarande greppet i nationalsporten och tog åtta guld vid Aten-OS.

I Europa är sporten på frammarsch och framför allt Frankrike och Tyskland utmanar Japan. Även Kina och Kuba på damsidan, samt Sydkorea, Ryssland och Brasilien är framstående.

Situationen i Sverige

Judoförbundet räknar i år med omkring 17 000 medlemmar – fler än någonsin. Men judo är i första hand en motionsidrott och majoriteten av utövarna är ungdomar. På elitnivå har utvecklingen stannat av. Men det kanske finns en framtid: Emma Barkeling från stockholmsklubben IK Södra vann nyligen ungdoms-EM i Sarajevo. Fästen i Sverige är också de tre storstadsområdena samt Linköping och Sundsvall.

OS-år

1964 Judo blir OS-sport på hemmaplan i Tokyo. Värdnationen tar tre guld av fyra och holländaren, Anton Geesink, senare IOK-delegat, det fjärde.

1988 Öppna klassen, där alla oavsett viktklasstillhörighet fick delta, tas bort.

1992 Damerna får medverka. Till Barcelonapublikens förtjusning vinner två spanjorskor, Almodena Munoz och Miriam Blasco, de två lättaste viktklasserna.

Kuriosa

Tungviktaren Yasuhiro Yamashita är en av idrottshistoriens mer anonyma superhjältar. När den 27-årige japanen avrundade sin karriär i april 1985 hade han vunnit 203 matcher i rad. Yamashitas meritlista inkluderar bland annat ett OS-guld (Los Angeles 1984) och tre VM-guld.

Statistik

Medaljer genom tiderna (de sex främsta nationerna)

1 Japan 58 (31–14–13)

2 Frankrike 33 (10–6–17)

3 Sydkorea 32 (8–11–13)

4 Sovjet/OSS 27 (7–5–15)

5 Kuba 26 (5–8–13)

6 Storbritannien 16 (0–7–9)

Svenska OS-medaljer: –

Grenar i Peking: 14 (7+7)

Deltagare: 386 (228+158)

Svenska deltagare: –

Sammanställning: SvD (Den följsamma vägen går inte emot kraften) Publicerad: 24 juli 2008

Tillbaka till början...

KORT OM JUDO

Den följsamma vägen går inte emot kraften

Nyheter